Examinationens nödvändighet

Hade en diskussion häromdagen angående om det verkligen var nödvändigt att ha teoretisk och praktisk examination. "Vi är ju här för att lära oss" och "Vi har ju betalat dyra pengar för det här" är vanliga argument för att inte behöva examineras. Att vi betalar för utbildningen är i min mening den i särklass största anledningen till att vi ska examineras, och det ordentligt.

För det sista jag vill är att bli beskylld för att ha köpt min DO. University of Wales lär ha sagt upp alla sina off-campus samarbeten efter år av kritik för att ha just sålt titlar helt utan kontroll. Våra gamla tentor lär finnas arkiverade på skolan, våra resultat är registrerade och det finns en spårbarhet.

Om validiteten av vår utbildning någonsin ifrågasätts finns det på pränt vilken nivå som SCOM hållit och det tycker jag känns skönt. Så här i efterhand i alla fall.

För övrigt har tentorna varit den piska som jag behövt för att få in all den kunskap som krävs för att bli en bra osteopat. So embrace the tenta!

Känn pepp

Den mörkaste tiden är nu. Träffat en del kursare i olika årskurser som alla har sina halvårstentor dessa kommande veckor. Denna kära tradition då man ska prestera sitt bästa när man är som tröttast och oftast mest utarbetad.

Men känn pepp! Det är värt varenda minut ni lägger kan jag tala om som kommit ut på andra änden av allt det där. Ni läser till världens häftigaste yrke där dessa första 5 år bara är början! Allt ni lär er kommer ni ha glädje av på ett eller annat sätt och ni kommer att få betalt för den kompetensen på så många plan.

Jag är glad och tacksam över att ha haft möjligheten att göra det när jag tittar tillbaka och jag vet att ni kommer känna samma sak när ni är klara. Om det ändå känns tungt ska du ta en rast och lyssna:

Känner du fortfarande inte pepp, ja då är du kanske lite hopplös ändå.

Medlem!

I don't care to belong to a club that accepts people like me as members. ~ Groucho Marx

Är nu officiellt medlem i Svenska Osteopatförbundet efter lite om och men. Hann till och med få ett mail med en förfrågan om varför jag valt att inte vara medlem vilket var lite lustigt.

Detta fick mig att fundera över varför SOF inte hade en klar plan för oss som tog vår DO i oktober. Hade det varit jag som bestämt skulle jag nog sett till att de nya osteopaterna fått en ansökan i handen tillsammans med en redogörelse för exakt varför vi skulle gå med, på plats direkt efter vår FCCA.

För det verkar inte vara helt självklart för alla. Vilket det så klart inte behöver vara, men för er som inte riktigt vet var ni står kommer här några anledningar, off the top of my head:

• Ansvarsförsäkring, goes without saying.
• Möjlighet att träffa sina kollegor.
• Bidra till att stärka osteopati som yrke i sverige.
• Möjlighet att gå vidareutbildningar som anordnas av SOF.
• Medlemskap är det enda kvalitetssäkring osteopati har i sverige.

Personligen tycker jag att det sistnämnda är det mest viktiga. Vi går inte under legitimation, det finns (ännu) inget register över osteopater med en DO eller BSc och därmed inga garantier. Vem som helst kan kalla sig osteopat som det ser ut idag och medlemskap är det enda som garanterar att personen i fråga har den utbildning och klinisk träning som krävs för att ge effektiv och säker osteopatisk behandling.

Det går också att vända på frågan. Varför ska man inte gå med? En årsavgift som motsvarar ungefär en behandling per månad? Svårt att stå för det som står i stadgarna (ärligt talat har jag inte läst igenom dessa ännu, lite dumt kanske)? Vill inte förbinda sig till 30 timmars vidareutbildning per år?

Det är såklart inte medlemskapet som gör osteopaten eller får patienterna smärtfria men det pekar ut vem som borde vara lämplig.

FCCA ger DO

I tisdags hade vi vår Final Clinical Competence Assesment, FCCA som måste klaras av för att få sin Diploma in Osteopathy, DO. En märklig blandning av total overklighet och blodigt allvar när jag tittar tillbaka på det.

Vi hade fyra examinatorer dagen till ära, Torbjörn Bladh och Robert Shaw representerade SCOM, Manoj Mehta representerade BCOM (skolan som validerar SCOM) och sist men inte minst Tom Cree som representerade General Osteopathic Counsel (översynsmyndighet för osteopati i england). Ingen direkt brist på erfarenhet eller kompetens där som ni kanske förstår.

Upplägget var att de interna examinatorerna skulle bedömma våra patientmöten, Mr Mehta skulle kontrollera våra detaljkunskaper och Mr Cree skulle se till att allt gick rätt till enligt den standard som gäller för osteopater i europa.

En ny patient och en återkommande patient skulle tas omhand med presentation, frågestund och bedömning i alla moment. Egentligen inget nytt utan målet var att visa upp att vi har ett säkerhetstänkande, kan koppla symptom med tänkbara patalogiska processer och att vi kan jobba och tänka självständigt. Själv tycker jag att det gick bra, även om individuell feed-back väntar.

Efter timmar av konfererande kom examinatorna fram till att alla var godkända enligt den standard som SCOM, BCOM och GOsC kräver. Alla var lättade men kände nog lite antiklimax när man helt plötsligt var godkänd som DO efter över fyra års studier och arbete.

Stort tack till patienterna som ställde upp, kom i tid och fick mest undersökning och lite behandling. Ännu större tack till alla fyra examinatorer som gjorde sitt yttersta för att hålla en rättvis, professionell och givande FCCA.

Stort att ta denna milstolpe. Nu är det väl slut på tvångsmässig läsning och inlämningsuppgifter och början för vidareutbildning och läsning av det man känner för?

Critical Pathways in Therapeutic Intervention

Att sitta och repetera inför FCCAn med den här boken är som att sitta med facit i handen. Hade jag haft den här boken från första året hade det varit bra mycket lättare att skriva course-works och framförallt lära sig differential diagnostik.

Boken är indelad regionsvis och täcker det mesta man kan stöta på i kliniken ur ett case-perspektiv, alltså vad man kan tänka sig möta i form av symptom och testresultat. Den beskriver inte bara olika tillstånd, utan också de tester man kan använda för att ställa diagnos samt anatomin och patofysiologin kring de olika besvären.

Den är förvisso skriven för sjukgymnaster men den ger idéer för hur en behandlingsplan kan läggas upp för de fall som beskrivs. Där Goodman & Schneider känns lite väl patologi-orienterad känns den här boken mer i linje med de tillstånd som är mer vanliga hos de patienter som söker sig till en osteopat.

Det enda negativa är att den kan kännas lite väl sexistisk emellanåt, som i detta fall:

"Symptoms actually began a week ago and were preceded by spending an intense Sunday afternoon helping his wife do her annual spring cleaning."

Boken finns att köpa på bokus.

Vad är det för skillnad på en osteopat och en naprapat?

Är en fråga som jag ofta får. Jag har faktiskt naprapati att tacka att jag hamnat på SCOM. Först och främst den naprapat som behandlade min akuta ländrygg 2004, något jag blev djupt imponerad av. Men senare den naprapat som förklarde hur det fanns alldeles för många naprapater i Stockholm och att det var väldigt svårt att etablera sig här. naprapatförbundet beskriver naprapati som:

En manuell behandlingsform för bättre funktion och rörlighet i hela kroppen

Lite motsägelsefullt beskrivs sedan hur naprapaten behandlar både muskler och leder och utelämnar alla andra system. Nervsystemet nämner man dock någonstans.

För en osteopat är rörelseapparaten givetvis viktig, men särskilt fokus läggs också på cirkulationssystemet, det lymfatiska dränaget, vätskedynamik, fascian som sammankopplar alla kroppens olika system, interna ligament och membran som kan orsaka störd funktion i både rörelseapparat och inre organ samt tryckförhållanden mellan olika kroppskaviteter. Och så nervsystemet såklart.

I USA beskriver man snarare att naprapaten behandlar kroppens bindväv, i första hand den fibrösa typen som finns i ledband och muskelfästen. Där verkar man också arbeta på remiss från läkare, tandläkare eller ,hör och häpna, osteopat.

Naprapati har liksom osteopati sitt ursprung i USA. Oakley Smith beskrivs som en osteopatstudent och kiropraktor som intreserade sig för kroppens bindväv. 1907 myntade han uttrycket Naprapathy, taget från Tjeckiskans "napravit" vilket betyder att korrigera eller laga. I Sverige är naprapati den största manuella behandlingsformen, naprapatförbundet har nästan 1000 medlemmar, de flesta verksamma i Sverige. Utanför norden är dock naprapati högst ovanligt, i England och USA är osteopati den vanligaste manuella behandlingsformen.

När det kommer till behandling använder naprapaten manipulation, mobilisering, stretch och massage. Det finns osteopater som enbart arbetar med dessa tekniker också, om än med fokus på ovan nämnda vävnader, men osteopatens verktygslåda är betydligt större. Framför allt de indirekta teknikerna som balanced ligamentous tension och funktionell teknik men också viscerala behandlingstekniker för organ för att nämna några.

Vetenskaplig evidens är ett ord som brukar dyka upp. I Sverige krävs att man behandlar utifrån evidens och beprövad erfarenhet för att bli legitimerad av socialstyrelsen. Evidensen för osteopatisk behandling verkar vara tillräcklig i USA och England men inte för lilla Sverige. Legitimationsansökningar har fått avslag först för att det fanns för få terapeuter och nu senast för att man vill göra om hela legitimationssystemet och införliva alla manuella terapiformer till sjukgymnastiken. Vi får väl se hur det går.

Intressant ändå att naprapatförbundet gärna använder ordet helhetssyn, men man utelämnar så många vävnader i sin behandlingsplan. Det är nog där den största skillnaden ligger.

Top 10 dödsorsaker i USA

1) Heart disease
2) Cancer
3) Cerebrovascular disease
4) Chronic lower respiratory disease
5) Accidents
6) Alzheimers disease
7) Diabetes
8) Influenza/Pneumonia
9) Nephritis/nephrosis
10) Septicimia

Jag efterlyser statistiken som visar att den 3:e vanligaste dödsorsaken är överdosering av läkemedel. Något jag har hört förrut och senast igår fick höra på en föreläsning. Det är lätt att häva ur sig siffror, en annan sak att backa upp dem med statistik.

Här är en länk som stödjer denna lista i alla fall.

Jag tror dock att samtliga placeringar utom nr. 5 gick på någon form av medicinering, men var det medicineringen de dog av? Troligen inte.

Sommaren tar slut

och diskussionen tar fart

Stort grattis!

Till alla elever i 07a som samtliga klarade sin Final Clinical Competence Assesment igår och därmed kan titulera sig osteopat!

En stor dag för skolan också utan tvekan, som äntligen kan få se elever komma ut och jobba.

Själv har jag några månader att vänta. I måndags hade vi vår Mock FCCA, som är ett genrep kan man väl säga. En klinikdag med riktiga patienter men examinatorer istället för handledare. Skillnaden mot det riktiga provet är att där har man externa examinatorer från England och att det är avgörande för att få sin DO.

Formatet kändes bra. Förutom lite överextenderade distala interphalangeal leder, en förunderlig distans till patienterna (märk i ett rum utan skrivplats och utan naturlig plats att ta anamnes) och en aningens för bred diff diagnos så var jag väl godkänd. Så lite repetition inför oktober och det kommer gå galant.

Nu har 07a ett uppehåll till oktober då vi ska köra igång med PGDO kursen tillsammans.

Lycka till med patienterna!

Slut på år 4

En sanning med modifikation då vi har klinik fram till juli, men hade jag valt att gå på Skandinaviska Osteopathögskolan i Göteborg hade jag alltså varit klar nu. Med en BSc från University of Wales på köpet.

Vilket hade varit skönt, så klart.

Vad är det som skiljer utbildningarna åt? Varför gå 5 år på SCOM utan BSc istället för 4 år i Göteborg med BSc?

713 kontakttimmar till att börja med, om man utgår från skolornas respektive kursplan. I SCOMs kursplan har man valt att skriva in kontakttimmar och de timmar som man kan räkna med för enskilda studier, vilket man får se som en riktlinje kanske. Men man har redovisat ganska exakt hur mycket man läser i varje ämne, något man inte hittar i SKOS kursplan.

999 av kontakttimmarna på SCOM är kliniktimmar (1000 timmar i handledarklinik är riktlinje för europeiska osteopatutbildningar enligt FORE), medans SKOS ligger på 640 timmar i klinik.

Hade jag gått ut från SKOS nu skulle jag dessutom ha skrivit en uppsats på BSc-nivå och därmed fått ut den akademiska titeln från University of Wales. Vill jag få ut en BSc genom SCOM måste jag gå en conversion course som hålls av BCOM vilket innebär ytterligare 60 kontakttimmar (och, hmm.. 690 distanstimmar) med två resor till London för föreläsningar. Detta är också en separat kostnad. Fördelen är att uppsatsarbetet (förmodligen) inte har tagit lika mycket av min tid i min kliniska träning till osteopat. En annan fördel som jag ser det är att BCOM faktiskt är en av europas större osteopathögskolor, Wales däremot verkar snarare vara en paraplyorganisation för väldigt många olika högskolor i europa och ser inte ut att ha en egen medicinsk eller osteopatisk fakultet.

Sen får vi yrkestiteln PGDO i vår, utöver den vedertagna DO. Det talar om att vi har läst parallellt med vår DO och att vi har fasats in i yrkeslivet på ett mer integrerat sätt.

Så blir man en bättre osteopat om man läser 5 år på SCOM? Inte på pappret i alla fall, vi blir medlemmar i SOF på lika vilkor precis som våra kollegor som läst 4 år i göteborg, eller 4 år på heltid utomlands för den delen. Men jag vill gärna tro att 360 timmar mer i kliniken och nästan lika mycket i föreläsning ska ge resultat och förhoppningsvis mer nöjda patienter. Att ha ett år till att mogna in i rollen som osteopat är ingen direkt nackdel heller.

100% Fail

Bilden bredvid summerar nog fenomenet praktisk examination ganska bra. För att klara sig måste man förtjäna det. Själv gjorde ett ganska grovt fel igår och står nu inför att göra en omexamination, lustigt nog i differential diagnostik som jag vet är ett av mina, numer, starkare ämnen. De andra delarna gick vägen, även om det finns utrymme för förbättring. Sen drar man väl alltid någon nitlott, även om jag personligen inte tror på tur alls. En skicklig back-gammon spelare sa en gång till mig att det inte finns några dåliga slag med tärningen, allt handlar om hur du gör dina drag.

Mitt fail orsakades av en fråga.

I just sådana situationer kan det vara så att vissa frågor väger tyngre än andra, ur säkerhets synvinkel och vissa svar ger ett direkt fail. Annars låg jag bra till hela vägen tydligen, bra resonemang, bra förklaringar, väl utförda relevanta test. Men sen kom slutfrågan.

"Say that you are 100% certain that this patient has Multiple Sclerosis. What would you do?"

"Refer to the Neurologist of course." blev mitt svar. Med följdfrågan "But would you treat?"

Så klart huvudet sa nej, men någonting inom mig sa ändå ja.

"Well if I am 100% certain that it is MS then I see no contraindication to treat, although I would have to rethink my treatment plan."

Detta resonemang baserat på de åtskilliga MS-patienter som jag sett få osteopatisk behandling för sina somatiska besvär (så klart inte i tron om att bli kvitt sin MS). Sen kom den stora frågan för mig.

"So, you would treat an undiagnosed patient?" och mitt svar blev igen "Well considering that you said that I was 100% certain that it was MS, I would say that this patient is diagnosed."

Fail.

Så klart är jag inte så naiv att jag tror att de tester vi har tillgängliga räcker till att ställa en fullgod diagnos. För att diagnostisera MS behövs tex flera MR för att kunna se en degeneration över tid. Inget jag kan bidra med, så absolut patienten är helt odiagnosticerad när han besöker en osteopat. Vad jag däremot har är starka indikationer från min kliniska testning. Jag skriver ner dessa indikationer och skickar iväg patienten för att få en riktig diagnos. Allt annat vore farligt för patienten. Det som ställde till det för mig var påståendet att jag var 100% säker på att det var MS. Ledsen att säga det men ingen osteopat kan vara 100% säker på sin diagnos. Dagen innan hade vi till och med en föreläsning där föreläsaren förklarar att inom primärvården är en diagnos ofta något man ställer retroaktivt. Det vill säga man tar tester, man utreder, man kanske till och med behandlar utan att vara 100% säker och hoppas att lyckad behandling ska bekräfta arbetshypotesen.

Så vad är osteopatens diagnos värd egentligen? Inte mycket tyvärr. Men våra tester och arbetshypoteser kan plocka upp väldigt mycket och skickar vi dessa patienter vidare i rätt tid kan vi definitivt rädda liv.

Det kan verka jobbigt att behöva göra om detta, men jag glänser gärna med mina kunskaper en gång till. Jag kommer inte att gå på sådana kuggfrågor igen och jag kommer att vara väldigt försiktig med att slänga mig med ord som diagnos i framtiden. Något jag tycker att SCOM också borde vara.

En till elevblogg

Nu (eller snarare för tre månader sen) har även Osteopathögskolan i Göteborg fått upp en elevblogg. Det ser ut som om det är en blogg som delas av flera elever i olika årskurser, till skillnad från SCOMs elevbloggar som är separata. Båda sätten har väl sina fördelar och nackdelar men det man vinner på ökad uppdatering tappar man kanske i personlig touch och struktur.

Min enkla åsikt bara, har hursomhelst lagt till RSS:en i blogglistan till höger och följer entusiastiskt.

Glad att vara först som vanligt ;)

Research diary part 4

Research diary skrivs på engelska då allt material i uppsatsarbetet skall vara på just engelska.

I have just sent in my second draft and I think I can be happy with the result. I would like to present the abstract for you:

In 2009, a report was written for the Swedish National Agency for Higher Education, Högskoleverket, regarding the level of education at the Scandinavian College of Osteopathy. In this report a definition of osteopathy was included. When analyzed textually the definition shows several themes. Validity through scientific research is one of the main themes that can be found throughout the text. It is found that the description reproduced in the definition is inconsistent with the literature referenced. The type of research called for is not seen as the best choice by the authors of the referenced literature.

Another theme concerns the disempowerment of traditional medicine being a benefit to alternative medicine. It is discussed that producing a text of this manner is an attempt to regain power within the medical discourse and a mean of empowerment.

Pain is also found as a theme within the text, the type of pain that a patient often presents to an osteopath can be seen as low status within traditional medicine. Patients that cannot be diagnosed can be seen as outsiders and when turning to alternative medicine, anarchists. Several of the expressions and words used in the definition can also be seen to position osteopathy as lower education and is highly questionable.

It has been interesting doing ths work and I feel that I wouldn´t mind doing it again. Which I guess I will if I take the BSc conversion course. The downside was the scheduling. Handing in this project so close to our final exam was not good planning. We will be presenting three days before the final exam! Next time I guess I won´t have that problem at least.

Now back to the anatomy books!

Motivation

Be motivated like the falcon,
hunt gloriously.
Be magnificent like the leopard,
fight to win.
Spend less time
with nightingales and peacocks.
One is all talk,
the other only color.

~Rumi

Ja det var ju så klart ett aprilskämt

igen.

Nu sitter den!

Jag vet att det är emot klinikens dresscode och att jag kommer få ha långärmat under rocken resten av utbildningen, men jag kunde helt enkelt inte vänta.

Tycker att det blev riktigt snyggt!

Bloggläget våren 2011

I rent studiesyfte tittar jag till google listningen på sökorden blogg+osteopati ibland. Nu ligger den här bloggen på topp och har därmed petat ner hästforumet från toppen (tack och lov) men även Cindys osteopatblogg, tätt följt av en av skolans officiella bloggar (som i den länken bloggar om den här bloggen visserligen).

Sen kommer Karin Jidhe på tidningen Mama som har hittat till Andreas Graham tack vare Linda Lampenius som också bloggar om sina osteopatbesök hos Andreas.

Hetast just nu i den något begränsade osteopatiska bloggosfären är givetvis stylistbloggaren Kristina Norman på Expressen som var på SCOM i helgen för att producera en informationsfilm om just utbildningen. Hoppas att hon följer upp och berättar hur det går.

Kul att det skrivs mer och mer på nätet om osteopati och kul att få toppa så klart.

Guldklimp från Trick or Treatment

I kapitlet om Kiropraktik kan man läsa detta (sidan 179 i den engelska utgåvan):

Another treatment option, which we would recommend ahead of chiropractic therapy, is osteopathy.

Osteopaths have largely shed the more bizarre beliefs and claims from their early days and are today more solidly grounded in science.

They (osteopaths) usually employ gentler techniques which cause fewer adverse side-effects.

They (osteopaths) use less X-rays and are less likely to employ untested diagnostic methods.

They (osteopaths) generally do focus on conditions relating to the spine and the musculoskeletal system, leaving other diseases to other specialists.

Jag har inget emot kiropraktik men om HSV ska citera den här boken i sin definition av osteopati borde de nog ha läst den först. Kiropraktik som ju är ett legitimerat yrke i sverige där utbildningen ses som högre utbildning.

Massage, kvinnogöra?

Mitt första företagsuppdrag var genom ett mindre friskvårdsföretag. Två unga, duktiga tjejer som drev en säkert växande verksamhet. Jag var nyanställd och deras enda manliga massör. Vi var på kick-off middag och jag minns hur ämnet kvinnliga förebilder kom upp.

"Tala om för mig en av dina kvinnliga förebilder. Det får inte vara din mamma eller flickvän." Sa en av delägarna.

Jag måste erkänna att jag blev lite ställd av frågan och har tänkt på det en hel del sen dess. Har fortfarande lite svårt att klämma fram något som känns sant. Det gäller nog manliga förebilder också. Kollegor och lärare är väl det som ligger närmast och de vardagshjältar som finns nära. Men förebilder? Jag tror att jag är dålig på förebilder. Karaktärer från filmer räknas antagligen inte.

Tyvärr blev det sämre med uppdrag för företaget och jag blev uppsagd på grund av arbetsbrist. Jag kunde inte låta bli att peta lite i varför de sa upp just mig (med tanke på att de anställt efter mig) och det kom fram att de hade haft lite problem att få mig uthyrd, flera av deras kunder hade helt enkelt problem med manliga terapeuter. Det fanns säkert flera andra skäl, de hade flera duktiga terapeuter med mycket mer erfarenhet än mig, alla kvinnor.

Givetvis är jämlikhet och likställdhet en fin sak att prata om, men när det kommer till kritan är det ofta pengarna som talar. Ge kunden vad kunden vill ha. Medelstora företag har bara råd med så mycket integritet.

De stora företagen har det inte så lätt heller. Men de har kanske lite mer spelrum. Större uppdrag kan ofta ta in en manlig och en kvinnlig terapeut i jämlikhetens namn. Eller har man bara gömt problemet lite snyggt? De som är ok med att gå till en man kan göra det och de som föredrar att gå till en kvinna kan göra det.

Här har jag möts av en hel del intressanta upplevelser. Kvinnor som vänt i dörren när de sett att det är en manlig vikarie, som besvärat undrar varför ingen talat om att ordinarie (kvinnliga) massör var borta. Eller männen som, enligt kollegans utsago, inte vill komma för han "kanske gillar det för mycket". Vad tror de att jag gör i behandlingsrummet egentligen? Och människor av bägge kön som tycker att det är jättejobbigt att klä av sig inför en relativt främmande man. Vilket jag respekterar fullt ut så klart.

Nu är inte det här ett stort problem för mig, men det får mig ofta att tänka om jag inte skulle ha haft lite fler privata kunder om jag var kvinna. I denna storstad där man som kund faktiskt kan välja och vraka bland terapeuter. Manliga som kvinnliga.

Jag kom på en kvinnlig förebild, ledsen men det får bli en filmkaraktär.

Att observera

I måndags hade vi några observatörer med i handledarkliniken. Elever från år 1 och 2. Det var tydligen både intressant och väldigt lärorikt.

Jag kommer ihåg mina egna första observationstillfällen för fyra år sedan. Då fanns det inte någon handledarklinik utan skolan ordnade så att vi fick observera vissa av lärarna som tog emot egna patienter.

Det verkar som om man blir mer formad av dessa tidiga erfarenheter än man kan tro. Den första osteopat som jag observerade var Matthieu Boulat. Sedan dess har både jag och min sambo gått på behandling hos honom och jag minns att jag tyckte att hans sätt att jobba var minst sagt intressant.

Ända fram tills han och Emma flyttade till Frankrike nu i Februari har jag haft privilegiet att fortsätta observera hans arbete emellanåt, vilket har varit otroligt lärorikt. Hoppas verkligen att kunna ge tillbaka det på något sätt framöver.

En lustig sak var att jag råkade plocka fram mina gamla anteckningar från detta första observationstillfälle för bara någon dag sedan och upptäckte att en av de absolut första patienterna jag fick observera var också en av de absolut sista. Det kändes nästan poetiskt.

Stort tack till Matthieu och Emma. Ni bor i Frankrike nu men finns ständigt närvarande när jag jobbar med patienter på handledarkliniken här i Stockholm.

10000 massörer kan inte vara fel!

Fick Medicinsk kursforums nyhetsbrev idag och blev varse att Branschrådet nu har certifierat den 10000de massören. Ett pressmeddelande berättar hur

Certifierade massörer är den absolut största gruppen av
terapeuter i Sverige, med fler utövare än alla andra terapiformer tillsammans.

Vilket är nog en sanning med modifikation. För om jag förstår saken rätt har alla som går Naprapatutbildningen möjlighet att certifiera sig efter sitt första år. Där skulle man kunna räkna bort ungefär 1000 som gjort certifieringen men som nu jobbar som Naprapater. Sen har vi alla andra terapeuter som valt att certifiera sig som massör men som huvudsakligen jobbar med andra terapiformer eller som vidareutbildat sig efter certifieringen. Sist men inte minst kan man ställa sig frågan hur många som en gång certifierat sig och som valt att fortsätta att jobba som massörer. En på tio är en siffra som jag hört. Hård konkurrens om kunderna, överetablering av terapeuter, intresse och ork är nog de största anledningarna till att man väljer ett annat yrke. Men ändå envisas man med att påskina att

Arbetsmarknaden växer för certifierade massörer.

Ja, men utbudet av massörer är väldigt mycket större än efterfrågan. I min erfarenhet i alla fall. Flera stora utbildningsanordnare som trycker ut hundratals certifierade massörer varje termin och vart ska de ta vägen?

Vill man in på företagen har man riktigt hård konkurrens med starka aktörer som garanterat har en välslipad säljorganisation och en outsinlig källa av terapeuter att sätta in. Såklart kan man arbeta för dessa företag, det gör jag själv, men jag är tveksam till att man kan få ihop en full månadslön på det. De stora leverantörerna måste så klart vinna något på sitt arbete.

Så javisst, 10000 certifierade massörer låter jättebra. Men det känns som om massagebranschen, dvs branschorganisationer och utbildare, ständigt försöker haussa sig själv.

Bra om LB-P/SIJ-P

Research diary part 3

After reading through the document and some of the litterature I have decided to focus on the last part, where osteopathy is defined by the medical doctors on the comittee appointed by HSV. This is for me the most interesting part and I have to narrow down this project, I think there is enough to write about in this small text.

I will provide a translation:

Osteopathy, as well as several other therapeutic approaches such as chiropractics and homeopathy, was founded in the second half of the 1800s, partly as a reaction to the ineffective and counter-productive activity in the ordinary health care in the United States in those days. Most alternative medical disciplines are based on different philosophical ideas about nature, such as harmony and balance and sustainment of the body's self healing ability. They have not primary had a basis in science even though post-hoc attempts have been made to find parallels and seek mechanistic explanations for various disease processes. Several reviews have described the area, for example S. Singh & E. Ernst: Trick or Treatment. Alternative Medicine on Trial (2009).

The emphasis in osteopathic diagnosis and treatment usually lies in various symptoms or syndromes, ie clusters of symptoms, which one seeks to influence, rather than in organic disease diagnoses. In the case of osteopathy the basis is often that, quantitatively, the musculoskeletal system is the largest part of the organism and
therefore also affects other organ systems. For example, anomalies between the cranial bones would have an affect other parts of the body, and by manipulating the flat and tightly linked cranial bones one could get the remote effects; and vice versa it is indicated that pelvic floor massage could cure neck pain and headaches.

Another assumption is that the viscera would have ended up in the wrong position, which also could be affected by manual treatment. The large volume of osteopathic conditions resides in the back where osteopathy focuses on affecting faulty positions between bones and joints as well as disturbances in the function of the soft tissues. As for the musculoskeletal diseases, non-specific pain syndromes dominate the osteopathy as well as the regular outpatient and primary care activities. Aches and pains affect almost every human being during life.

What separates alternative medicine from the mainstream within traditional medicine is that the latter seeks to, in a scientific way, confirm or disprove hypotheses in unbiased, controlled trials, which is infrequently done within the alternative-medicine, including osteopathy. Altogether, osteopathy can not be considered to be resting on a scientific basis.

Osteopathy has a strong position in the UK but especially in the United States, where osteopaths in some states are entitled to also operate conventional medical care. In most European countries chiropractic dominates. In Sweden naprapathy dominates, which is essentially a domestic phenomenon. The various manual schools have more similarities than differences in the sense that they are using different variations of mechanical methods to influence the musculoskeletal system.

Overall they are widespread with significant demand; about 40 percent of the population seek alternative medicine annually. Thus, alternative medicine is an important factor, both economically and socio-politically. The demand for alternative medicine is surprisingly big when you consider that there is not much pointing to that manual medicine should have a greater impact than what you would expect from pure placebo. A contributory explanation for the perceived effects is "regression towards the mean", that is to say that most diseases have a fluctuating natural course, that you seek treatment when it hurts the most and that therefore there is a high probability that an improvement occurs over time, regardless of treatment.

One of the major reasons why alternative medical therapies are so popular may be due to dissatisfaction with the ordinary health care. Several of the patients seeking treatment from osteopaths have previously sought treatment in the conventional health care system, but have not been satisfied. The patients have not received a clear and understandable diagnosis. At the osteopath one often gets a concrete explanation for what is wrong. Also, patients often do not feel cared for and able to talk about their problem at the general practitioner. At manual therapists, they are thoroughly examined. The treatment is very clear and usually a series of contacts are made, during which an empathetic dialogue is held. The engagement of the operator of, for example, osteopathy is rarely a problem. It is unusual that the patients receiving manual therapy have any serious or progressive disease. It is not infrequently a question of marginal lifestyle improvements in terms of reduced pain.

Overall, it can be stated that alternative medicine, including osteopathy, largely lives on the shortcomings of regular medical health care, rather than on well documented scientific treatment principles. The high demand for consultations with for example osteopaths, means that such activities can not or should not be easily dismissed, as long as it does not put the clients' health in danger or is conducted in an uncontrolled manner. But the education of its practitioners must be carefully examined according to quality demands and level of higher education.

I have yet to read through this text in more depth and would also like to have the translation proof-read before I continue. But some things stick out at a first glance.

The text totally unreferenced apart from Ernst & Singh's book Trick or Treatment and even here this information is slightly distorted. So it is hard to say where most of the statements are coming from. Also the text seems to define what osteopathy is not more than anything else.

Futhermore what starts off as a definition of osteopathy turns into a discussion about the antagonistic relationship between alternative and traditional medicine.

I would like to research more into who exactly wrote this text and what sources of information has been used. Perhaps by contacting the authors.

Comic relief

Det var dags för det stora teoretiska slutprovet på SCOM och alla elever var otroligt stressade inför det prov de skulle utsättas för. Utom två som faktiskt kände sig så säkra på sina kunskaper att de bestämde sig för att gå ut och dricka lite öl kvällen innan provet. Lång kväll blev sen natt och de två studenterna blev ordentligt berusade, till den grad att de försov sig till sin stora tentan dagen efter.

De behövde så klart hitta på en ursäkt och ge ett giltigt skäl för att få skriva tentan så fort som möjligt. "Vi var på väg till skrivningen och fick punkteringen på motorvägen, därför blev vi så försenade." förklarade de för studierektorn.

Man kom överens att de skulle få skriva tentan redan dagen därpå, men studierektorn ville att de skulle sitta i separata rum när de skrev. Fine tyckte studenterna som tog sina prov och satte sig i sina respektive rum.

Fråga 1: Vilka nervrötter bidrar till plexus brachialis? (5 poäng)

"Ha, är det så här lätt rakt igenom kommer det här gå som en dans" tänkte de båda.

Fråga 2: Vilket däck fick ni punktering på? (95 poäng)

Edzard Ernst

I arbetet med min uppsatts har jag fått återbekanta mig med boken Salvekvick och kvacksalveri (fantastiskt dålig översättning av titeln "trick or treatment", som är en riktigt kvick titel) skriven av Edzard Ernst och Simon Singh.

Lustigt nog har den bedömningsgrupp som gjorde utlåtandet av SKOS citerat just denna bok, i den lilla bilaga som definierar osteopati. Det lustiga är att bland alla alternativa metoder som sågas vid fotknölarna framställs just osteopati som en behandlingsform som faktiskt kan fungera. I alla fall om man har ont i ryggen.

Professor Ernst verkar vara en intressant person, med rötterna i Homeopatin numer en av dess största kritiker. Innehar världens första professur i Komplementär/Alternativ medicin (just ordvalet komplementär över alternativ kommer att behandlas i min uppsats) och en förkämpe för EBM (evidensbaserad medicin).

Han lär ha uttryckt sig så här:

"There is no such thing as alternative medicine. There is either medicine that is effective or not, medicine that is safe or not. So-called alternative therapies need to be assessed and then classified as good medicines or bogus medicines. Hopefully, in the future, the good medicines will be embraced within conventional medicine and the bogus medicines will be abandoned."

Snacka om kategorisk.

Men när det gäller forskningsvärlden så ska man kanske vara just kategorisk. Och att vara pålitlig. För det har återigen varit skandal i forskarvärlden.. Och återigen höjs frågan, vetenskaplig evidens - existerar den? Varför står beprövad erfarenhet så lågt i kurs när man tydligen kan få fram vilka resultat man vill med forskning?

Intressant nog lär Professor Ernst inte vara så objektiv heller.