Slut på år 4

En sanning med modifikation då vi har klinik fram till juli, men hade jag valt att gå på Skandinaviska Osteopathögskolan i Göteborg hade jag alltså varit klar nu. Med en BSc från University of Wales på köpet.

Vilket hade varit skönt, så klart.

Vad är det som skiljer utbildningarna åt? Varför gå 5 år på SCOM utan BSc istället för 4 år i Göteborg med BSc?

713 kontakttimmar till att börja med, om man utgår från skolornas respektive kursplan. I SCOMs kursplan har man valt att skriva in kontakttimmar och de timmar som man kan räkna med för enskilda studier, vilket man får se som en riktlinje kanske. Men man har redovisat ganska exakt hur mycket man läser i varje ämne, något man inte hittar i SKOS kursplan.

999 av kontakttimmarna på SCOM är kliniktimmar (1000 timmar i handledarklinik är riktlinje för europeiska osteopatutbildningar enligt FORE), medans SKOS ligger på 640 timmar i klinik.

Hade jag gått ut från SKOS nu skulle jag dessutom ha skrivit en uppsats på BSc-nivå och därmed fått ut den akademiska titeln från University of Wales. Vill jag få ut en BSc genom SCOM måste jag gå en conversion course som hålls av BCOM vilket innebär ytterligare 60 kontakttimmar (och, hmm.. 690 distanstimmar) med två resor till London för föreläsningar. Detta är också en separat kostnad. Fördelen är att uppsatsarbetet (förmodligen) inte har tagit lika mycket av min tid i min kliniska träning till osteopat. En annan fördel som jag ser det är att BCOM faktiskt är en av europas större osteopathögskolor, Wales däremot verkar snarare vara en paraplyorganisation för väldigt många olika högskolor i europa och ser inte ut att ha en egen medicinsk eller osteopatisk fakultet.

Sen får vi yrkestiteln PGDO i vår, utöver den vedertagna DO. Det talar om att vi har läst parallellt med vår DO och att vi har fasats in i yrkeslivet på ett mer integrerat sätt.

Så blir man en bättre osteopat om man läser 5 år på SCOM? Inte på pappret i alla fall, vi blir medlemmar i SOF på lika vilkor precis som våra kollegor som läst 4 år i göteborg, eller 4 år på heltid utomlands för den delen. Men jag vill gärna tro att 360 timmar mer i kliniken och nästan lika mycket i föreläsning ska ge resultat och förhoppningsvis mer nöjda patienter. Att ha ett år till att mogna in i rollen som osteopat är ingen direkt nackdel heller.

100% Fail

Bilden bredvid summerar nog fenomenet praktisk examination ganska bra. För att klara sig måste man förtjäna det. Själv gjorde ett ganska grovt fel igår och står nu inför att göra en omexamination, lustigt nog i differential diagnostik som jag vet är ett av mina, numer, starkare ämnen. De andra delarna gick vägen, även om det finns utrymme för förbättring. Sen drar man väl alltid någon nitlott, även om jag personligen inte tror på tur alls. En skicklig back-gammon spelare sa en gång till mig att det inte finns några dåliga slag med tärningen, allt handlar om hur du gör dina drag.

Mitt fail orsakades av en fråga.

I just sådana situationer kan det vara så att vissa frågor väger tyngre än andra, ur säkerhets synvinkel och vissa svar ger ett direkt fail. Annars låg jag bra till hela vägen tydligen, bra resonemang, bra förklaringar, väl utförda relevanta test. Men sen kom slutfrågan.

"Say that you are 100% certain that this patient has Multiple Sclerosis. What would you do?"

"Refer to the Neurologist of course." blev mitt svar. Med följdfrågan "But would you treat?"

Så klart huvudet sa nej, men någonting inom mig sa ändå ja.

"Well if I am 100% certain that it is MS then I see no contraindication to treat, although I would have to rethink my treatment plan."

Detta resonemang baserat på de åtskilliga MS-patienter som jag sett få osteopatisk behandling för sina somatiska besvär (så klart inte i tron om att bli kvitt sin MS). Sen kom den stora frågan för mig.

"So, you would treat an undiagnosed patient?" och mitt svar blev igen "Well considering that you said that I was 100% certain that it was MS, I would say that this patient is diagnosed."

Fail.

Så klart är jag inte så naiv att jag tror att de tester vi har tillgängliga räcker till att ställa en fullgod diagnos. För att diagnostisera MS behövs tex flera MR för att kunna se en degeneration över tid. Inget jag kan bidra med, så absolut patienten är helt odiagnosticerad när han besöker en osteopat. Vad jag däremot har är starka indikationer från min kliniska testning. Jag skriver ner dessa indikationer och skickar iväg patienten för att få en riktig diagnos. Allt annat vore farligt för patienten. Det som ställde till det för mig var påståendet att jag var 100% säker på att det var MS. Ledsen att säga det men ingen osteopat kan vara 100% säker på sin diagnos. Dagen innan hade vi till och med en föreläsning där föreläsaren förklarar att inom primärvården är en diagnos ofta något man ställer retroaktivt. Det vill säga man tar tester, man utreder, man kanske till och med behandlar utan att vara 100% säker och hoppas att lyckad behandling ska bekräfta arbetshypotesen.

Så vad är osteopatens diagnos värd egentligen? Inte mycket tyvärr. Men våra tester och arbetshypoteser kan plocka upp väldigt mycket och skickar vi dessa patienter vidare i rätt tid kan vi definitivt rädda liv.

Det kan verka jobbigt att behöva göra om detta, men jag glänser gärna med mina kunskaper en gång till. Jag kommer inte att gå på sådana kuggfrågor igen och jag kommer att vara väldigt försiktig med att slänga mig med ord som diagnos i framtiden. Något jag tycker att SCOM också borde vara.

En till elevblogg

Nu (eller snarare för tre månader sen) har även Osteopathögskolan i Göteborg fått upp en elevblogg. Det ser ut som om det är en blogg som delas av flera elever i olika årskurser, till skillnad från SCOMs elevbloggar som är separata. Båda sätten har väl sina fördelar och nackdelar men det man vinner på ökad uppdatering tappar man kanske i personlig touch och struktur.

Min enkla åsikt bara, har hursomhelst lagt till RSS:en i blogglistan till höger och följer entusiastiskt.

Glad att vara först som vanligt ;)