Tack för ordet

Det här är det sista inlägget på bloggen. Om du precis hittat hit vill jag passa på att tala om att den här bloggen har författats under nästan 5 års studier på Stockholm College of Osteopathic Medicine, SCOM. Funderar du på att läsa till osteopat kan du hitta en hel del matnyttigt här men jag också passa på tala om att utbildningen har förändrats en hel del sedan jag började den i 2007.

Om du har följt bloggen vill jag passa på tacka för din tid och hänvisar dig vidare till min hemsida där jag kommer att fortsätta blogga om osteopati, hälsa och manuell medicin.

Så oavsett om det är hej och välkommen eller tack och hej så tackar jag ödmjukast för ordet och hoppas att du har lika trevligt när du läser som jag har haft när jag skrivit.

Luke Bennett Warner
Osteopat DO, PGDO
medlem i svenska osteopat förbundet

Tack!

Familjen
Jenny som stått ut och slitit så hårt för att jag ska kunna gå den här utbildningen, du har offrat så mycket och jag hoppas kunna ge dig allt tillbaka. Våra barn som haft en stundtals frånvarande och stressad pappa.

Kursarna
Alla elever i 07b och 07a som har stöttat varandra i fem års tid. Alla elever i klasserna 08, 09, 10 och 11, utan era skulle inte skolan kunna fortsätta sin verksamhet.

Skolledningen
Osteopat Matthieu Boulat som jag träffade på SCOM redan vid antagningsintervjun och har varit den mest betydelsefulla osteopaten för min egen utveckling. Osteopat Joakim Mossenberg som också varit med från dag ett och alltid haft ett brandtal om osteopatin i beredskap, den största inspirationskälla för många svenska osteopater. Osteopat Torbjörn Bladh som drivit på i kliniken och som arbetar så hårt med att leda skolan som rektor.

Föreläsarna
Har varit så många och har varit så kompetenta i sina områden. Osteopat Sten Bohlin som var först ut även på SCOM och talade varmt för osteopati. Dr Robert Shaw som gett en inblick i forskarvärlden och hur body, mind, spirit faktiskt hänger ihop. Osteopat Andreas Graham som var med och lade grunden för vår anatomikunskap och Osteopat Emma Boulat Littorin som gjort detsamma för vår palpatoriska förmåga. Osteopat Theolinda Vaghi som tog vid och dessutom introducerade de funktionella behandlingsteknikerna. Osteopat Katinka Kundler som gav en inblick i en värld av kraniell diagnos och behandling. Osteopat Alan Williams som visade oss hur man mobiliserar, hur man gör det snyggt och effektivt samt hur man håller huvudet kallt vid praktisk examination. Osteopaterna Phil Austin och Oliver Thompson för de kliniska färdigheterna, biomekaniken och ortopedin. Leg sjukgymnast och osteopat Niklas Hjelm som befäst dessa ytterligare. Leg läkare och osteopat Lena Seippel som visade hur komplext differential diagnostik kan vara. Osteopat Fiona Austin och osteopat John Davies för soft tissue teknikerna. Osteopat Mikael Persson som lärde ut strain-counterstrain. Professor emeritus Jan Westman, med humor kommer man långt. Igor Oliynyk som ledde disektionerna och delade med sig av sina kunskaper inom fysiologin. Dr Erik Rullman som lärde oss om ANS tre delar. Osteopaterna Sören Sögaard Jörgensen, Daniel Jönsson och Fransisco Toscano-Jimenez för den osteopatiska synen på hälsa och patologi. Osteopat Guy Clarke som visade oss vad osteopati egentligen går ut på.

Klinikhandledarna
Osteopat Cissi Williams som chockade oss och lärde oss alla att vara superspecifika. Osteopat Sara Wennberg som pekat ut genvägarna och hur man får något gjort i praktiken. Osteopat Anders Björklund för all teknik, Osteopat Camilla Svensson alltid är snäll och varmhjärtad.

Patienterna
Ni vet vilka ni är. Utan er hade vi aldrig lärt oss någonting i praktiken. Ni är dessutom alla osteopaters raison d'être.

Baristorna
Raul och Maria på Lugnets café. Kiril, Josef och Daniel på Espressino. Daniel på Mauro. Sophie och alla de andra på Fine Foods. Och så klart systrarna på Två systrar och en Kock. Utan koffein hade det aldrig funkat.

Tack alla inblandade!

Första inlägget på nya bloggen!

Kan du läsa här!

Den blev så lång att jag får dela den på två inlägg enligt god bloggsed.

Välkommen till Facebook

Då har SCOM blivit en officiell FB användare och har nu en sida som hitills varit imponerande aktiv. Jag rekomenderar alla läsare varmt att 'gilla' sidan.

Själv var jag en avig motståndare till FB i början, typ motsatsen till en early adopter. En early resister kanske. Blev dock övertygad av en kursare sent 2007 eller tidigt 2008 att gå med för att det skulle vara ett bra sätt att peppa studier, bestämma studieträffar och så vidare. Vet inte direkt om det blev så, men jag har haft perioder av kommenteringsmani sedan dess.


Facebook har för mig varit en ständig informationskälla och ofta inspirationskälla. Två sidor som jag gillar starkt är Gil Headlys integral anatomy och Tom Myers anatomy trains, båda delar ofta med sig av intressanta länkar, litteraturtips och filmklipp för alla med intresse för anatomi och kroppsterapi.


Att finnas representerad på Facebook har blivit en självklarhet för väldigt många företag och jag tror att det är ett steg i helt rätt riktning för SCOM. Vi som 'gillar' SCOM kan följa utvecklingen på skolan, vi kan se när andra checkar in där och andra ser när jag checkar in där. Det kan väcka intresse och förhoppningsvis skapa diskussion.

Det nya året

Handen på hjärtat, 2011 var ett hundår.

På många sätt.

2011 slutade jag jobba som massör för gott, det var också året då jag lärde mig att det inte går att säga att man slutar med någoting för gott.

Försommaren 2011 återgick jag till restaurangköket för en intensiv come-back som slutade strax innan jul.

2011 skrev jag en uppsats om osteopati, kunskap och makt och fick den godkänd.

2011 var ett tufft år utan någon direkt tid för återhämtning eller vila.

Lyckligtvis var 2011 också året då jag tog min DO och började jobba som osteopat.

2012 kommer att bli året då jag blir klar som student och slutar på SCOM.

2012 kommer att bli året då jag blir fullbokad som osteopat, hade jag tänkt.

2012 blir året då vårt gemensamma företag och verksamhet expanderar stort.

Men dessvärre blir 2012 det året då denna blogg tar slut.

Examinationens nödvändighet

Hade en diskussion häromdagen angående om det verkligen var nödvändigt att ha teoretisk och praktisk examination. "Vi är ju här för att lära oss" och "Vi har ju betalat dyra pengar för det här" är vanliga argument för att inte behöva examineras. Att vi betalar för utbildningen är i min mening den i särklass största anledningen till att vi ska examineras, och det ordentligt.

För det sista jag vill är att bli beskylld för att ha köpt min DO. University of Wales lär ha sagt upp alla sina off-campus samarbeten efter år av kritik för att ha just sålt titlar helt utan kontroll. Våra gamla tentor lär finnas arkiverade på skolan, våra resultat är registrerade och det finns en spårbarhet.

Om validiteten av vår utbildning någonsin ifrågasätts finns det på pränt vilken nivå som SCOM hållit och det tycker jag känns skönt. Så här i efterhand i alla fall.

För övrigt har tentorna varit den piska som jag behövt för att få in all den kunskap som krävs för att bli en bra osteopat. So embrace the tenta!

Känn pepp

Den mörkaste tiden är nu. Träffat en del kursare i olika årskurser som alla har sina halvårstentor dessa kommande veckor. Denna kära tradition då man ska prestera sitt bästa när man är som tröttast och oftast mest utarbetad.

Men känn pepp! Det är värt varenda minut ni lägger kan jag tala om som kommit ut på andra änden av allt det där. Ni läser till världens häftigaste yrke där dessa första 5 år bara är början! Allt ni lär er kommer ni ha glädje av på ett eller annat sätt och ni kommer att få betalt för den kompetensen på så många plan.

Jag är glad och tacksam över att ha haft möjligheten att göra det när jag tittar tillbaka och jag vet att ni kommer känna samma sak när ni är klara. Om det ändå känns tungt ska du ta en rast och lyssna:

Känner du fortfarande inte pepp, ja då är du kanske lite hopplös ändå.