Tuffa tider kommer

Fick idag en mer klar bild av vad som väntar för resten av utbildningen. Och det är matigt.

I oktober ska vi ha en proposal klar för vår uppsats. Eller research som det kallas på SCOM. Då är det tänkt att man ska ha en bild av vad man vill skriva om och vilken metod man ska använda. För att komma igång rent språkligt ska vi hitta varsin publicerad artikel, helst relevant för uppsatsen och presentera den. På det ska vi ha en teoretisk tenta i det vi hunnit gå igenom inom kraniell osteopati. Vi försågs med en trave kompendier för att försäkra oss om att vi har all information vi behöver.

I november har vi vår EOY (end of year) exam där vi ska återigen kräkas ut allt vi läst på papper.

I januari har kursarna som går en termin före oss sin FOPE - Final Osteopathic Exam. En praktisk examination där man troligen ska kunna visa upp allt man lärt sig på 4 år. Vi gör vår i juni samtidigt som de gör sin FCCA - Final Clinical Competence Assesment. Vår FCCA blir efter sommaren. Klarar man sin FCCA som examineras av externa examinatorer från england får man sin DO och är klar för att börja jobba.

I maj ska uppsatsen vara inlämnad dessutom.

Det slutar förstås inte med att man tar sin DO, vi läser vidare en termin för en PGDO - Post Graduate Diploma in Osteopathy, som ska vara obligatorisk på något vis och där vi ska nå våra totalt 1000 timmar i klinik som är europeisk standard.

Här har vi dessutom blivit erbjudna att läsa en BSc conversion course på BCOM om man vill plocka ut en akademisk exam. Här gäller det framförallt att författa ytterligare en uppsats, eller bygga på den man redan skrivit.

Så helt plötsligt finns en ganska spikrak expressväg framför sig och att det är gasen i botten tills det är klart i stort sett.

När någon säger att de tänkt "dela med sig av sig själva lite" brukar jag blunda med öronen då det oftast handlar om något vulgärt eller opassande och är alltid mer information än jag behöver. Men nu ska jag dela med mig av mig själv lite.


Igår kväll såg nämligen min rygg ut såhär! Tro det eller ej men på den här bilden gör jag allt jag kan för att stå med lika mycket vikt genom bägge fötterna. Ont gjorde det också. Haltade runt i lägenheten som en 80-åring.

Don´t try this at home!

Tänkte passa på att utnyttja situationen och titta lite på vad som händer i den här ryggen, även om bilden inte blir helt fullständig eftersom jag inte tog någon bild från sidan.







Linjerna syns lite dåligt men man kan till att börja med se hur huvudet är sidböjt åt höger (titta på öronen). Skuldrorna är sneda tack vare den fina sidokurvan i bröstryggen och bäckenet har skjutit iväg åt höger. Det var dessutom rejält roterat och ländryggen var väldigt extenderad, vilket kanske inte riktigt syns på bild. Se hur mycket högre höger sida av bäckenet är jämnfört med vänster sida. Titta också på skillnaden på avståndet mellan underarm och sidan på kroppen!

Så här kan man förstås inte gå omkring och se ut, helt assymetrisk. Så jag slängde mig på luren till Osteopaterna Boulat/Littorin och fick tack och lov en tid till redan idag. Emma såg lite brydd ut när jag haltade in på kliniken men efter nästan en timmes jobb såg jag ut så här:


Hyfsat mycket bättre. Lateralkurvaturen har lagt sig avsevärt, höften har börjat komma tillbaka till mittlinjen, nacke och skuldror mer eller mindre jämna.

Det gör givetvis mindre ont, även om jag inte är fullt återställd. Ska tillbaka på måndag och är förhoppningsvis mer stabil i ländryggen tills dess.

Så stort tack till Emma Littorin!

Fler lärdomar att dra

En till praktisk årsexamination avklarad och åter igen nya lärdomar att dra:

1. Man får pluspoäng om man lyckas identifiera en sk. "Vagal response" hos sin patient (min blev vit i ansiktet) men minuspoäng om man fortsätter sin teknik i tron om att allt är ok (oavsett vad patienten säger).

2. Man kan alltid bli utsatt för att demonstrera de absolut svåraste teknikerna, oavsett hur mycket man intalat sig själv om att "så gör de väl inte, det är ju en millimeter tunn struktur bakom bakre bukväggen..."

3. Om patienten talar om att han har haft bilaterala subluxationer av acromio-clavikular lederna är det inget man ska hasta förbi i tron om att det "bara kommer vara missvisande". Om man såklart inte vill ha ett smatterband av följdfrågor (lyckligtvis hade jag svar på tal där).

4. Vissa tekniker behöver man inte förstå ett dugg för att göra snyggt, det verkar gå lika bra med palpationskänsla, intuition och en bra 3-dimensionell bild av anatomin(eller tur helt enkelt, men sånt tror jag inte på).

5. Övning betalar sig. Särskilt målinriktad, fokuserad, nära på manisk övning. Att ha en stor del av det praktiska på film var dessutom ovärderligt.

Så överlag den bästa praktiska examinationen hitills får jag nog lov att säga!

Kan jag rekomendera SCOM?

Fick denna fråga från en person som funderar på att börja på SCOM i höst och tänker nu citera mig själv (för ingen annan verkar göra det!) från mitt svar:

Jag kan varmt rekomendera SCOM om man känner att man är redo att genomgå den här typen av utbildning. Alla som går tycker att det är tufft och krävande. Man ligger konstant efter med läsning och behöver hela tiden få till det för att öva praktiskt. Det sliter på förhållanden och emellanåt känner man att man inte har ett liv. Men samtidigt är det en helt enormt utvecklande och inspirerande utbildning. Någon sa att de är den perfekta balansen mellan "art and science", kan inte annat än hålla med. Bägge hjärnhalvor får sitt. De flesta (jag själv inräknad) har vuxit på fler plan än man kunnat föreställa sig när man började. En riktig resa.

Hoppas att det inte var alltför avskräckande.

Modell

Fick chansen att vara model idag på 08:ornas praktiska examen idag. Alltid skönt att sitta där och veta allt. Konstigt hur all den kunskapen inte är alls lika tillgänglig när man själv ska upp och visa vad man går för.

Det är ju precis det som en praktisk examen går ut på, en chans att visa vad man kan. Ändå har jag en osviklig förmåga att fokusera på det man inte har lyckats få in, inte kommer ihåg eller helt enkelt blankar ut av stress.

Tycker att de som jag såg jobba gjorde bra ifrån sig, kändes säkra och lugna. Jag vet att jag skulle inte vilja ställa mig och visa soft-tissue palpation av handleden idag med alla dess tunnlar och tendons.

Och precis som jag lärde mig den svåra vägen att alltid komma ihåg L5 vid en bäckenundersökning, vet jag att det idag finns minst en blivande osteopat därute som aldrig kommer att glömma vilket ben som processus mastoideus sitter på.

Få nu Preclinical exam ur världen 08 så ses vi i kliniken.

Direkt elevdemokrati

Sen början av utbildningen, way back in 2007, har idén funnits att bilda en elevkår. Något som initierades av skolledningen men som måste så klart utföras av skolans elever. Arbetet har fortskridit i lite olika konstellationer och kåren börja sakta ta form. Planen är att ha allt formellt klart till 08/09s skolvecka så vi kan ha en stämma och få stadgar och styrelse godkänt av de blivande medlemmarna.

Nog om det.

Osteopaterna i Sverige har ett ett yrkesförbund - Svenska Osteopat Förbundet (SOF) där många, men inte alla osteopater i Sverige är med. Historiskt sett har man som osteopatstudent kunnat vara medlem, en typ av stödmedlem som kunnat sitta med på möten utan rösträtt och i vissa lägen fått lämna rummet vid omröstningar och liknande. Denna form av elevmedlemskap togs bort 2007, precis när vi började vår utbildning.

Nu har en medlem föreslagit i en motion att man ska återigen ändra i SOFs stadgarna och återinföra denna begränsade elevmedlemskap för att vi elever ska känna gemenskap med de yrkesverksamma Osteopater som är medlemmar.

Hur hänger allt detta ihop då?

För några veckor sedan blev jag och en kursare ombedda att ha ett informellt möte med Joakim Mossenberg som är ordförande för SCOMs styrelse och givetvis väldigt aktiv i alla frågor som rör elever (i detta fall vid båda skolorna). Joakim ville skapa sig en bild av hur vi som elever såg på det här med elevmedlemskap i SOF och valde att träffa just oss eftersom han känner till att vi jobbar med bildandet av kåren och är intresserade av vad som händer i Osteopatsverige.

Innan jag går vidare med vad vi sa så vill jag poängtera att dels var Joakims frågor väldigt öppna och inte alls ledande och att vi vid flera tillfällen uttryckte att det som sades var våra personliga åsikter och att vi inte på något sätt kunde tala för alla elever på skolan.

Så vad tyckte vi?

Medför verkligen ett sådant medlemskap en större gemenskap med de Svenska Osteopaterna?

På ett sätt är man ändå (eller mer) utesluten som betalande medlem utan rösträtt och utan rätt att delta på fulla möten eller workshops.

Som elev på SCOM kan vi känna stor gemenskap med de Osteopater som föreläser där, i stort sett alla inbjuder till observation och direktkontakt om man har frågor.

Finns det en mening att vara stödmedlem ur solidaritets- eller ekonomiska skäl?
I sådana fall kan det vara värdefullt.

Informationsflödet från SOF känns bra, nu när informationsbreven går ut till oss elever också. Däremot skulle SOF kunna vara mer aktiv och visa sig mer på skolan.

Är inte SOF ett yrkesförbund som ska värna om de yrkesverksamma Osteopaterna, blir inte eleverna lite överflödiga där? Till och med en belastning för förbundet?

Mycket av det som SOF gör för sina medlemmar ska kåren göra för eleverna på SCOM.

Kan inte ett stödmedlemskap i SOF utnyttjas, ex kroppsterapeuter som marknadsför sig som medlemmar i SOF (och indirekt som osteopater) fast de ännu inte är färdigutbildade?

Som ni ser ställde vi oss ganska frågande till det hela. När jag har diskuterat det här med andra kursare har jag fått intrycket av att många tycker att det här kan vara något bra så därför har jag valt att redogöra detta här där man kan direkt gå in och tycka till som en kommentar.

Så elever på SCOM, kommentera nedan(helst med namn och klass för vem som helst kan trots allt skriva här)!

Sen skickar jag länken till Joakim Mossenberg så han kan läsa ett förhoppningsvis mer nyanserad elevsynvinkel.

ps. Kåren kommer att ha ett eget diskussionsforum när vi får lite mer tid efter årstentor. ds.

Skolans elevbloggar

Skolans officiella elevbloggar är nu uppe och rullar. Så när du vill läsa vad som egentligen händer i osteopatstudentvärlden föreslår jag dessa länkar:

Angelica, år 4
Matilda, år 1

Happy reading!