Mnemonics

Man lär sig dem en i taget, plockar upp dem på vägen, men blir förvånad över hur många som faktiskt finns.

Vissa undrar jag varför man överhuvudtaget behöver en (Certain Doctors Luv Saddling Coeds = Cervical, Dorsal, Lumbar, Sacral, Coccyx).

Andra undrar jag vem som behöver en (Screw The Lawyer Save A Patient = Superior thoracic, Thoracoacromiol, Lateral thoracic, Subscapular, Anterior circumflex humeral, Posterior circumflex humeral, vilket är grenarna från Axillary artery)
.

http://www.medicalmnemonics.com/ för några hundra till.

Min favorit var LAB RAT för Left Atrium Bicuspid, Right Atrium Tricuspid (hjärtklaffarna)

Pocket size litterature

Du har säkert sett dem på Grey's Anatomy, de små böckerna som alla läkarstudenter halar fram ur fickan när de ställs inför något de ska kunna från huvudet. Jag har två som varit oumbärliga för mig under denna termin; Differential Diagnosis (Raftery, Lim, Östör) och Neurological Examination Made Easy (Fuller)

Differential Diagnosis är egentligen en lång förteckning av symtom. Varje symtom följs av en mängd orsaker sorterade efter vanlighet. Boken använder en överskådlig grön, gul, röd färgkodning för hur vanliga eller ovanliga symtomen är för de olika tillstånden.
Vidare beskrivs vilka andra symtom man kan titta efter och vilka tester man kan göra eller ta. Jag kan tänka mig att det är en bra bok att ha i kliniken för att dubbelkolla så man inte missar något i sin differential diagnos.
Hitills har jag använt den till de hemuppgifter vi fått under hösten där den kommit väl till användning.

Titeln Neurological Examination Made Easy låter som en oxymoron men är faktiskt rätt översiktlig när man lär känna boken.
De olika kapitlen tar upp olika delar av neurologisk undersökning med tillhörande rutiner och har en hel del flödesscheman för ställande av diagnos (vilket kanske inte är av största vikt för oss, men ändå intressant.)
Boken har tydliga bilder, både på utförande av tester och enklare anatomiska modeller och är väldigt praktiskt klinisk i sitt upplägg.

Lustigt nog fanns inte någon av dessa böcker med på den litteraturlista som vi fick från skolan. Neurological Examination var ett tips från vår föreläsare i Clinical Neurology och Differential diagnosis var ett tips från en kursare som numer arbetar som kiropraktor.

Internet som källa

Ibland går det helt enkelt snabbast att hitta information på nätet, även om tillförlitligheten inte alltid är så hög. Man kan visserligen hitta det mesta på wikipedia men den senaste favoriten, MedicineNet.com, känns mer utförlig och verifierad. Enligt uppgift skriven av amerikanska läkare.

Siten har en väldigt utförlig och översiktlig förteckning av patologier, vilket kommer väl till pass just nu.

Framtidens inlärningsmetod för anatomi?

Vackert.

Inför Allt för hälsan

Satt och tittade på stockholmsmässans hemsida igår kväll då jag fått en inbjudan av någon av kroppsterapeuternas leverantörer och upptäckte att varken Osteopatförbundet eller någon av skolorna finns representerade.

Däremot kunde man hitta Axelssons, KI, Kroppsterapeuternas Yrkesförbund, Naprapat högskolan och Svenska naprapatförbundet. Bland väldigt många andra.

Även kiropraktorerna verkar ha ställt sig utanför mässan i år. Tittar man på seminarielistan ser man snabbt att Naprapati är väl representerat, kanske lite till överdrift. Du kan gå på seminarium om hårmineralanalys eller ayurvediska föryngringskurer men inte om Osteopati?

Jag är lite nyfiken på varför det är så här. Troligt är att NPH/Naprapatförbundet går in med ganska mycket pengar i evenemang som detta och får därför mycket utrymme. Att Naprapati är så stort i just Sverige (och bara Sverige även om det växer i övriga norden numer) har om jag förstått saken rätt avgjorts av intensiv marknadsföring. Goda resultat lär väl också spela in förstås.

Några intressanta påståenden från Allt för hälsans hemsida:

"[mässan] ska inspirera och motivera till ett hälsosammare liv"
"Förra året passerade över 25.000 hälsointresserade barn, unga, familjer och pensionärer genom portarna"
"Intresset från media var också stort, med närmare 300 journalister på plats"

Det låter som ett bra tillfälle för Svensk Osteopati att visa sig, eller?

allt för hälsans site

Musik mellan mina öron

Var på konsert igår och kom att tänka på att olika manuella terapier är lite som olika musikstilar.

Kiropraktiken står för hårdrock. Snabb, intensiv och ganska väldefinierat. Det finns en musikalisk skicklighet att hämta, men man håller sig gärna inom sina egna uppsatta ramar.
Naprapatin för tankarna till Gyllene tider, Thomas Ledin och kanske Kicki Danielsson. Väldigt uppskattat av svenska folket, men kanske inte de bästa musiker som världen skådat. Verkar ändå fungera för en stor del av den svenska befolkningen, så inte att underskatta.
Sjukgymnastiken är den manuella terapins motsvarighet till Kenny G. Lättsmält och uttryckslöst men spelas likt förbannat i vartenda varuhus.

Var står osteopatin bland dessa musikgenrer? Jazzen så klart. Teknisk skicklighet kombinerat med en djup förståelse för teorin bakom och en förmåga att tänka logiskt och samtidigt improvisera. Man förstår inte alltid vad musikerna gör, men behöver det inte heller eftersom resultatet oftast blir utmärkt.

Bjuder här på lite osteopatisk musik:

Hållbar förändring

"Så hur kom du på att du ville bli osteopat?"

En fråga som jag får hyfsat ofta. Dagens föreläsning i visceral osteopati fick mig att tänka på detta, för det finns flera paralleller här.

Ok, först och främst hade jag tröttnat på det jag gjorde då. Restaurangbranschen tröttar oftast ut en förr eller senare, på fler plan. Som många andra hade min rygg tagit stryk och efter att ha pallat mig iväg akut i taxi en lördagmorgon till en naprapat med ländryggssmärtor som gjorde att jag knappt kunde gå fick jag min första känsla för feeling. Helt fascinerad av att jag kunde fungera normalt efter 45 minuters behandling tror jag att idén hade börjat gro. Fast det visste jag nog inte då.

När tillfället kom inventerade vad jag hade tyckt om med det yrke jag höll på att lämna. Kundkontakt var en del. Arbeta med händerna en annan, som jag verkligen inte kunde vara utan. Men jag ville ha en större intellektuell utmaning. Först låg naprapati nära till hands, men jag hade hört att det var ett väldigt överetablerat yrke i Stockholm. En bekant som jobbade som massör på den yogastudio där min sambo jobbade läste till osteopat i göteborg och tyckte verkligen att jag skulle titta på den nya osteopatskolan som höll på att startas upp i Stockholm. Resten är, som man säger, historia.

Och parallellerna med visceral osteopati? Hållbar förändring. Enligt vår föreläsare ser osteopater (inte alla, men många) på visceran och dess bindväv som en väg till en mer hållbar förändring. Visst man kan töja muskelatur och manipulera leder för att skapa förändring, men osteopaten är mer intresserad av de bakomliggande orsaker till att dessa problem uppstått från början. Man anser också att om man kan hitta restriktioner i visceran och lösa upp dessa (med tekniker som inte är helt olika de som används på somatiska strukturer) kan man manipulera leder mer effektivt och med mindre våld.


Vidare känner jag många som gått till osteopater och blivit av med problem som återkommande svår mensvärk och kroniska magbesvär. Ännu en anledning att vara glad för det utbildningsval jag gjort, för det krävs en hel del att sticka ut i terapeutvärlden idag. Att teknikerna vi lär oss vilar på anatomisk kunskap och vetenskaplig forskning (ja den finns faktiskt, även om den inte är svensk) ger oss fördelen att vi kan förklara vad vi gör för våra patienter baserat på logiskt resonemang.