Självfinansieringens moment-22

Att finansiera sina studier själv är ingen dröm, men vill man studera till manuell terapeut i Sverige är det just det som gäller, om man inte tycker att sjukgymnastik räcker förstås.

Själv ser jag det som en god investering, förhoppningsvis kommer jag att tjäna mer som Osteopat när jag är klar än det jag gjorde innan. Även om jag tror att det kommer att ta många år innan jag når dit. Jag kommer garanterat att få en mer utmanande och intressant vardag, så mycket vet jag.

Men att vara beroende av banker är ingen dröm. För att få låna pengar till kursavgiften ska man så klart kunna visa upp en inkomst. För att kunna klara sina studier måste man lägga ner tid på det, att arbeta fulltid och gå den här utbildning är ingen bra lösning som jag ser det även om det verkar fungera för vissa. Så man går ner i arbetstid, och lön. Vilket gör dig mindre kreditvärdig och bankerna mindre benägna att låna ut. Särskilt efter den så kallade finanskrisen.

Mitt råd till den som funderar på att söka till SCOM skulle vara idag att ha finansieringen klar innan du börjar, eller ha en riktigt stabil ekonomi där du utan att göra avkall kan ta den tid du behöver för dina studier.

Själva är vi i färd med att sälja vår bostad för att kunna finansiera resten av utbildningen, vilket faktiskt känns helt rätt. Allt för att gå klart. Men jag hoppas att det någon gång kan bli statligt finansierat att gå utbildningar liknande den här. Med tanke på hur många människor som blir hjälpta av manuella terapeuter varje år och de miljarder skattepengar som genereras utan att branschen får någonting tillbaka. Men det är mycket politik på vägen dit. Tills dess kan man ju alltid besöka en sjukgymnast om man har problem med smärta och inte kan eller vill betala för sin egen vård.