torsdag 8 september 2011

Vad är det för skillnad på en osteopat och en naprapat?

Är en fråga som jag ofta får. Jag har faktiskt naprapati att tacka att jag hamnat på SCOM. Först och främst den naprapat som behandlade min akuta ländrygg 2004, något jag blev djupt imponerad av. Men senare den naprapat som förklarde hur det fanns alldeles för många naprapater i Stockholm och att det var väldigt svårt att etablera sig här. naprapatförbundet beskriver naprapati som:
En manuell behandlingsform för bättre funktion och rörlighet i hela kroppen
Lite motsägelsefullt beskrivs sedan hur naprapaten behandlar både muskler och leder och utelämnar alla andra system. Nervsystemet nämner man dock någonstans.

För en osteopat är rörelseapparaten givetvis viktig, men särskilt fokus läggs också på cirkulationssystemet, det lymfatiska dränaget, vätskedynamik, fascian som sammankopplar alla kroppens olika system, interna ligament och membran som kan orsaka störd funktion i både rörelseapparat och inre organ samt tryckförhållanden mellan olika kroppskaviteter. Och så nervsystemet såklart.

I USA beskriver man snarare att naprapaten behandlar kroppens bindväv, i första hand den fibrösa typen som finns i ledband och muskelfästen. Där verkar man också arbeta på remiss från läkare, tandläkare eller ,hör och häpna, osteopat.

Naprapati har liksom osteopati sitt ursprung i USA. Oakley Smith beskrivs som en osteopatstudent och kiropraktor som intreserade sig för kroppens bindväv. 1907 myntade han uttrycket Naprapathy, taget från Tjeckiskans "napravit" vilket betyder att korrigera eller laga. I Sverige är naprapati den största manuella behandlingsformen, naprapatförbundet har nästan 1000 medlemmar, de flesta verksamma i Sverige. Utanför norden är dock naprapati högst ovanligt, i England och USA är osteopati den vanligaste manuella behandlingsformen.

När det kommer till behandling använder naprapaten manipulation, mobilisering, stretch och massage. Det finns osteopater som enbart arbetar med dessa tekniker också, om än med fokus på ovan nämnda vävnader, men osteopatens verktygslåda är betydligt större. Framför allt de indirekta teknikerna som balanced ligamentous tension och funktionell teknik men också viscerala behandlingstekniker för organ för att nämna några.

Vetenskaplig evidens är ett ord som brukar dyka upp. I Sverige krävs att man behandlar utifrån evidens och beprövad erfarenhet för att bli legitimerad av socialstyrelsen. Evidensen för osteopatisk behandling verkar vara tillräcklig i USA och England men inte för lilla Sverige. Legitimationsansökningar har fått avslag först för att det fanns för få terapeuter och nu senast för att man vill göra om hela legitimationssystemet och införliva alla manuella terapiformer till sjukgymnastiken. Vi får väl se hur det går.

Intressant ändå att naprapatförbundet gärna använder ordet helhetssyn, men man utelämnar så många vävnader i sin behandlingsplan. Det är nog där den största skillnaden ligger.