Vetenskapliga studier

Företag som levererar massage och friskvård är ofta väldigt snabba på att informera om de positiva effekterna av sina behandlingar. Jag har hitills inte sett någon visa upp några hänvisningar till vetenskapliga studier som kan backa upp allt detta. Så jag har suttit och ögnat igenom Pubmeds artikeldatabas och hittade en hel del användbart:

(samtliga citat är tagna ur sammanfattningar av medicinska studier på massageterapi, länkade på Pubmed)

"52 employed participants' blood pressures were measured before and after a 15-min. massage at work. Analysis showed a significant reduction in participants' systolic and diastolic blood pressure after receiving the massage although there was no control group."
[Cady SH, Jones GE, 1997, PMID: 9132704]

“Research demonstrates that back massage has the ability to elicit a relaxation response in the majority of study subjects.”
[Gauthier DM, 1999, PMID: 12870093]

“Following treatment the majority of patients felt far less emotional disturbance, were sleeping better, and consulting their GP less.”
[Hanley J, Stirling P, Brown C, 2003, PMID: 12564272]

“Swedish massage on the BNC (back, neck, and chest) resulted in a minor decrease in blood pressure possibly due to sympathetic inhibition. It may be suggested that massage may be tried as a complementary therapy in patients suffering from increased blood pressure due to stress.”
[Aourell M, Skoog M, Carleson J, 2005, PMID: 16290894]

“Compared to control participants, massage participants exhibited greater improvements in migraine frequency and sleep quality during the intervention weeks and the 3 follow-up weeks. Trends for beneficial effects of massage therapy on perceived stress and coping efficacy were observed. During sessions, massage induced decreases in state anxiety, heart rate, and cortisol.”
[Lawler SP, Cameron LD, 2006, PMID: 16827629]

“Results of the present study demonstrated an average systolic pressure reduction of 10.4 mm Hg, a diastolic pressure reduction of 5.3 mm Hg, a mean arterial pressure reduction of 7.0 mm Hg, and an average heart rate reduction of 10.8 beats per minute.”
[Kaye AD, Kaye AJ, Swinford J, Baluch A, Bawcom BA, Lambert TJ, Hoover JM, 2008, PMID: 18315516]

“According as the physiological changes of subjects before and after treatment were compared, the present research was able to prove that thermotherapy and massage treatment induces physiological change of patients thus relieves stress.”
[Jeong I, Jun S, Park S, Jung S, Shin T, Yoon H, 2008, PMID: 19163795]

“Twenty-minute massage therapy sessions were provided. Evaluation demonstrated possible improvements in job satisfaction, with initial benefits in pain severity, and the greatest benefit for individuals with preexisting symptoms.”
[Back C, Tam H, Lee E, Haraldsson B, 2009, PMID: 19104272]

Preclinical exam

Nu är den avklarad. Ett av de kanske viktigaste examinationerna under hela utbildningen. Preclinical examination. Provet som avgör om vi får kliva in i handledarkliniken eller inte, och den gick bra.

Man presenteras med ett case på papper med en del information. Vad patienten söker för, lite historik, livsstil, en del värden och så vidare. Första uppgiften var att komplettera informationen med relevanta frågor för att få en klar bild av vad som händer. Finns det några röda flaggor? Är patienten säker att behandla? Finns det några relevanta sjukdomar eller händelser som kan ha skapat smärtan?

Patienten hade fler problemområden att undersöka och en uppgift var att tänka igenom om de var länkade till varandra. Det ena smärtcentret var av mer mekanisk natur och det andra av mer systemisk, så det var viktigt att ha båda dessa system i åtanke.

Efter att ha fått kompletterande information från patienten, som spelades av en av examinatorerna, var det dags att välja vilka undersökningar som man ville göra. Jag fokuserade på ortopediska tester för att utesluta stressfraktur eller diskbråck innan jag gick vidare med neurologisk testning av de nedre extremiteterna. Under de olika momenten ställer givetvis examinatorerna frågor om vad jag gör, vad jag letar efter och vilka strukturer som jag undersöker. Jag kände mig säker genom hela examinationen och faktiskt ganska lugn också.

Det jag föll på var de kroniska problemen i urinorganen. Jag skulle behövt vara lite mer ingående där och ställt mer frågor kan jag känna i efterhand. Men samtidigt kände jag en viss tidspress och valde att fokusera på det akuta mekaniska. Hade det varit hjärtat eller lungorna hade det nog varit en helt annan sak dock.

Efter en kort feedback var jag dock godkänd och alltså redo för kliniken. Kul.

Mnemonics

Man lär sig dem en i taget, plockar upp dem på vägen, men blir förvånad över hur många som faktiskt finns.

Vissa undrar jag varför man överhuvudtaget behöver en (Certain Doctors Luv Saddling Coeds = Cervical, Dorsal, Lumbar, Sacral, Coccyx).

Andra undrar jag vem som behöver en (Screw The Lawyer Save A Patient = Superior thoracic, Thoracoacromiol, Lateral thoracic, Subscapular, Anterior circumflex humeral, Posterior circumflex humeral, vilket är grenarna från Axillary artery)
.

http://www.medicalmnemonics.com/ för några hundra till.

Min favorit var LAB RAT för Left Atrium Bicuspid, Right Atrium Tricuspid (hjärtklaffarna)

Pocket size litterature

Du har säkert sett dem på Grey's Anatomy, de små böckerna som alla läkarstudenter halar fram ur fickan när de ställs inför något de ska kunna från huvudet. Jag har två som varit oumbärliga för mig under denna termin; Differential Diagnosis (Raftery, Lim, Östör) och Neurological Examination Made Easy (Fuller)

Differential Diagnosis är egentligen en lång förteckning av symtom. Varje symtom följs av en mängd orsaker sorterade efter vanlighet. Boken använder en överskådlig grön, gul, röd färgkodning för hur vanliga eller ovanliga symtomen är för de olika tillstånden.
Vidare beskrivs vilka andra symtom man kan titta efter och vilka tester man kan göra eller ta. Jag kan tänka mig att det är en bra bok att ha i kliniken för att dubbelkolla så man inte missar något i sin differential diagnos.
Hitills har jag använt den till de hemuppgifter vi fått under hösten där den kommit väl till användning.

Titeln Neurological Examination Made Easy låter som en oxymoron men är faktiskt rätt översiktlig när man lär känna boken.
De olika kapitlen tar upp olika delar av neurologisk undersökning med tillhörande rutiner och har en hel del flödesscheman för ställande av diagnos (vilket kanske inte är av största vikt för oss, men ändå intressant.)
Boken har tydliga bilder, både på utförande av tester och enklare anatomiska modeller och är väldigt praktiskt klinisk i sitt upplägg.

Lustigt nog fanns inte någon av dessa böcker med på den litteraturlista som vi fick från skolan. Neurological Examination var ett tips från vår föreläsare i Clinical Neurology och Differential diagnosis var ett tips från en kursare som numer arbetar som kiropraktor.

Internet som källa

Ibland går det helt enkelt snabbast att hitta information på nätet, även om tillförlitligheten inte alltid är så hög. Man kan visserligen hitta det mesta på wikipedia men den senaste favoriten, MedicineNet.com, känns mer utförlig och verifierad. Enligt uppgift skriven av amerikanska läkare.

Siten har en väldigt utförlig och översiktlig förteckning av patologier, vilket kommer väl till pass just nu.

Framtidens inlärningsmetod för anatomi?

Vackert.

Inför Allt för hälsan

Satt och tittade på stockholmsmässans hemsida igår kväll då jag fått en inbjudan av någon av kroppsterapeuternas leverantörer och upptäckte att varken Osteopatförbundet eller någon av skolorna finns representerade.

Däremot kunde man hitta Axelssons, KI, Kroppsterapeuternas Yrkesförbund, Naprapat högskolan och Svenska naprapatförbundet. Bland väldigt många andra.

Även kiropraktorerna verkar ha ställt sig utanför mässan i år. Tittar man på seminarielistan ser man snabbt att Naprapati är väl representerat, kanske lite till överdrift. Du kan gå på seminarium om hårmineralanalys eller ayurvediska föryngringskurer men inte om Osteopati?

Jag är lite nyfiken på varför det är så här. Troligt är att NPH/Naprapatförbundet går in med ganska mycket pengar i evenemang som detta och får därför mycket utrymme. Att Naprapati är så stort i just Sverige (och bara Sverige även om det växer i övriga norden numer) har om jag förstått saken rätt avgjorts av intensiv marknadsföring. Goda resultat lär väl också spela in förstås.

Några intressanta påståenden från Allt för hälsans hemsida:

"[mässan] ska inspirera och motivera till ett hälsosammare liv"
"Förra året passerade över 25.000 hälsointresserade barn, unga, familjer och pensionärer genom portarna"
"Intresset från media var också stort, med närmare 300 journalister på plats"

Det låter som ett bra tillfälle för Svensk Osteopati att visa sig, eller?

allt för hälsans site

Musik mellan mina öron

Var på konsert igår och kom att tänka på att olika manuella terapier är lite som olika musikstilar.

Kiropraktiken står för hårdrock. Snabb, intensiv och ganska väldefinierat. Det finns en musikalisk skicklighet att hämta, men man håller sig gärna inom sina egna uppsatta ramar.
Naprapatin för tankarna till Gyllene tider, Thomas Ledin och kanske Kicki Danielsson. Väldigt uppskattat av svenska folket, men kanske inte de bästa musiker som världen skådat. Verkar ändå fungera för en stor del av den svenska befolkningen, så inte att underskatta.
Sjukgymnastiken är den manuella terapins motsvarighet till Kenny G. Lättsmält och uttryckslöst men spelas likt förbannat i vartenda varuhus.

Var står osteopatin bland dessa musikgenrer? Jazzen så klart. Teknisk skicklighet kombinerat med en djup förståelse för teorin bakom och en förmåga att tänka logiskt och samtidigt improvisera. Man förstår inte alltid vad musikerna gör, men behöver det inte heller eftersom resultatet oftast blir utmärkt.

Bjuder här på lite osteopatisk musik:

Hållbar förändring

"Så hur kom du på att du ville bli osteopat?"

En fråga som jag får hyfsat ofta. Dagens föreläsning i visceral osteopati fick mig att tänka på detta, för det finns flera paralleller här.

Ok, först och främst hade jag tröttnat på det jag gjorde då. Restaurangbranschen tröttar oftast ut en förr eller senare, på fler plan. Som många andra hade min rygg tagit stryk och efter att ha pallat mig iväg akut i taxi en lördagmorgon till en naprapat med ländryggssmärtor som gjorde att jag knappt kunde gå fick jag min första känsla för feeling. Helt fascinerad av att jag kunde fungera normalt efter 45 minuters behandling tror jag att idén hade börjat gro. Fast det visste jag nog inte då.

När tillfället kom inventerade vad jag hade tyckt om med det yrke jag höll på att lämna. Kundkontakt var en del. Arbeta med händerna en annan, som jag verkligen inte kunde vara utan. Men jag ville ha en större intellektuell utmaning. Först låg naprapati nära till hands, men jag hade hört att det var ett väldigt överetablerat yrke i Stockholm. En bekant som jobbade som massör på den yogastudio där min sambo jobbade läste till osteopat i göteborg och tyckte verkligen att jag skulle titta på den nya osteopatskolan som höll på att startas upp i Stockholm. Resten är, som man säger, historia.

Och parallellerna med visceral osteopati? Hållbar förändring. Enligt vår föreläsare ser osteopater (inte alla, men många) på visceran och dess bindväv som en väg till en mer hållbar förändring. Visst man kan töja muskelatur och manipulera leder för att skapa förändring, men osteopaten är mer intresserad av de bakomliggande orsaker till att dessa problem uppstått från början. Man anser också att om man kan hitta restriktioner i visceran och lösa upp dessa (med tekniker som inte är helt olika de som används på somatiska strukturer) kan man manipulera leder mer effektivt och med mindre våld.


Vidare känner jag många som gått till osteopater och blivit av med problem som återkommande svår mensvärk och kroniska magbesvär. Ännu en anledning att vara glad för det utbildningsval jag gjort, för det krävs en hel del att sticka ut i terapeutvärlden idag. Att teknikerna vi lär oss vilar på anatomisk kunskap och vetenskaplig forskning (ja den finns faktiskt, även om den inte är svensk) ger oss fördelen att vi kan förklara vad vi gör för våra patienter baserat på logiskt resonemang.

Osteopatförbundet

Svenska osteopatförbundet har gjort om sin hemsida och den ser bra ut!

http://www.osteopatforbundet.se/

Här kan man läsa mycket om osteopati, hur det går till och vilka behandlingsformer som innefattas. En förteckning över sveriges alla osteopater har varit tillgänglig och är väl på gång på den nya siten också.

Dessutom en hel del intressanta länkar.

År 3, so far

Nu har vi avverkat två skolveckor i år 3 samt vår sista basmedicinvecka i Uppsala. Stort fokus på integrering och en del repetition, till jul ska vi ju in i elevkliniken och ta hand om riktiga patienter.

En del fokus på anamnestagning och differentialdiagnostik också, viktigt för att få fram relevant information och för att veta vilka problem det kan röra sig om och om vi överhuvudtaget kan eller ska behandla. DD föreläsningen hölls föresten av en kvinna som arbetar som läkare och osteopat, en väldigt intressant kombination som man bara kan hoppas att vi får se mer av i framtiden.

För osteopati är ett medicinskt yrke, man behandlar så mycket mer än ryggsmärta och spänningshuvudvärk. Cirkulationsstörningar, hormonella rubbningar och mag- tarmproblem för att nämna några. Allt med en anatomisk och fysiologisk grund, inget flum. Därför att det skönt att få träffa människor som arbetat i många år inom reguljärvården som vågat ifrågasätta de behandlingsmetoder som erbjuds där och därmed sin egen utbildning och kunskap. Inspirerande.

Sommarlov?

Nu har det hunnit passera några veckor sen jag blev klar med andra årets sista vecka.

Proven gick bra. Fast jag måste erkänna att när jag först såg det teoretiska provet blev jag förskräckt, stor fokus på basmedicin och inte alls mycket på det som jag lagt min tid på. Givetvis täcktes alla ämnen och case-frågorna var en rolig utmaning även i år. Fast när jag lämnade rummet kändes det allt annat än bra. Flera frågor hade jag dessutom lämnat efter total black-out. Jag kommer aldrig att glömma vad orbit är, den saken är säker. Resultatet kom förra veckan, en eloge till skolan som rättar så många stora prov på så kort tid och jag fick ett VG vilket jag naturligtvis är jättenöjd med.

Praktiska provet två dagar senare var också intressant. Två stationer där den som jag tyckte att jag hade koll på visade sig vara den största utmaningen och den som jag var lite orolig över flöt på bra. Att förväxla höger med vänster och upp med ner är väl inget som imponerar på examinatorerna, men förmodligen sånt som händer i dessa situationer. Att gå vilse bland landmärkena på kraniets olika ben är väl inte heller någon höjdare, särskilt när man upptäcker att det finns en gigantisk plansch på väggen bredvid (och får det utpekat av rektorn från BCOM). Fast lite komiskt är det kanske.

För det var nytt för i år, externa examinatorer. Vilket faktiskt inte kändes jobbigt alls när provet var väl igång. Det var nog snarare mer nervöst för skolans representanter än för oss elever och för tillfället är det skolan som examineras än de enskilda eleverna, även fast jag vet att den tiden kommer.

Men nu efter några arbetsveckor är det ledigt i tre veckor, så jag packar ner mina osteopatiska handböcker, teknik böcker och någon enstaka skönlitteratur och åker till portugal och solen.

Glad sommar.

Sista rycket

Om mindre än 12 timmar sitter jag och skriver det andra årets slutprov. "Lägg upp studierna så att du inte sitter in i det sista" brukar det heta. Jomenvisst. Vem gör så? Varje användbar timme förväntas man läsa eller öva, men kvällen innan årets största prov ska man ta en fika eller gå på bio?

Nej, jag lägger så många minuter jag kan komma över på att nöta in mina instuderingsuppgifter. För så jobbar jag. Skriver vettiga frågor på allt material jag hittar kring det aktuella ämnet och mer eller mindre memorerar dem. Bra? Njae, men det är ett steg mot förståelse och när svaren kommer automatiskt brukar det följa någon form av aha-upplevelse. Problemet är när jag inte får med en fråga, eller frågor ställs med en annan vinkling. Fast hitills har jag klarat mig bra på alla duggor.

De ska jag ju ta och gräva fram också.

2nd year exam

Varje år på SCOM avslutas med ett årsprov. En teoretisk tentamen på allt som täckts under året samt en praktisk examination där man visar olika undersökningsrutiner och behandlingstekniker.

Förra året skrev vi om introduktions- och lumbarmodulen. En del med flervals alternativ, en del textfrågor, ett par cases där vi skrev om olika tänkbara frågor och en essä-del. Själv tappade jag på den sista essä-delen, men det är enligt mitt tycke lite svårt att bedöma hur mycket man ska skriva och vad poängen delas ut för. Hursomhelst var jag väldigt nöjd med den teoretiska delen överlag, det var en utmaning men samtidigt kändes det som ett gott tillfälle att få visa, om inte annat för sig själv, att man faktiskt har lärt sig väldigt mycket under ett år.

Intressant var att i förra årets tentamen valde skolan att inte ta med basmedicinen. Ännu mer intressant är att man valt att ta med det i denna kommande tentamen. Så inte nog med att vi har hunnit läsa mycket fler ämnen och mer komplexa system och strukturer, vi ska dessutom skriva om basmedicin som vi täckte för 18 månader sen. Det känns inte så kul, men samtidigt är det saker som vi ska kunna. Fast just nu känns det som att det är mycket att hålla i huvudet på en och samma gång. Årets prov täcker thorakal, övre extremitet, cervikal och kraniet.

Vidare har vi vår praktiska examen två dagar senare. Två stationer som täcker 6 ämnen vardera på totalt 40 minuter. Känns som att det kommer att bli intensivt. Man blir ombedd att visa en rutin eller teknik och ska samtidigt kunna förklara vad man gör, vilka strukturer man jobbar på och vad man förväntas få ut av det. Även här var jag nöjd förra året, fast jag glömde vissa saker och krånglade till det för mig själv så lyckades jag på något viss rädda situationen och klara provet. Till min fördel har jag idag mycket mer vana från mitt arbete som massör än vad jag hade förra året och känner mig inte lika nervös för att ställa mig och visa det jag faktiskt kan.

Mer kranialnerver

Som sagt, det var dömt att stöta på dessa igen. Vi hade en mycket intressant föreläsning om de olika funktioner som kranialnerverna har och hur man kan testa dem kliniskt. En annan kul föreläsning som vi hade för ett tag sedan handlade om de olika reflexer som gör att ögonen rör sig tillsammans och som tillåter oss att fixera på ett objekt med ögonen när vi till exempel vrider på huvudet. Det kan se ut så här.

Allt det här kommer vi att få skriva massor om på vårt andra årstenta, som kommer i juni. Hurra. Som tur är har jag lärt mig följande:
Oh Once One Takes The Anatomy Final Very Good Vacations Are Heavenly

Coursework

Varje modul avslutas med ett så kallat coursework. Ett papper på runt 1000 ord där vi får skriva om ett påhittat fall. Detta coursework blev givetvis försenat, men hellre lämna in något genomarbetat och bra än ett hafsverk.

Courseworks ger ett utmärkt tillfälle att dels repetera modulen och att fördjupa sig. Denna gång var det thorasic module och jag måste säga att jag känner mig nöjd med resultatet. Det blev en hel del kardiopatologi och lite postmenopausal osteoporos. Lite misstänkt revbensfraktur och systemisk testning.

Nu ska jag bara läsa igenom allt en gång till innan jag förseglar allt som en pdf.

Kranialnerver

har börjat dyka upp på våra föreläsningar. Senaste duggan om cervikalens alla kärl och nerver hade givetvis en fråga om dessa, jag tror att jag lyckades kasta om hypoglossus och glosso-pharyngeal. Så för att ingen ska behöva göra om mina misstag ger jag här en liten skiss från Greys.

Så nu har jag lärt mig, för den här gången och de rätta nerverna är:

IX n. glosso-pharyngeus
X n. vagus
XI n. accessorius
XII n. hypoglossus

Men jag vet att jag kommer att få brottas med dessa mer längre fram.

Engagemang

har varit ett hett ämne denna skolvecka. Hur mycket ska man läsa om ett ämne för att kunna det tillräckligt? Hur många timmar ska man öva på sina undersökningsrutiner eller behandlingsmetoder?
De flesta av studenterna på SCOM har ett arbete vid sidan om för att försörja sig, många har familj och barn. Få läser på heltid vad jag vet. Dessutom har man valt en utbildning som ska betalas ur egen ficka som leder till ett ,i Sverige, ganska o-etablerat yrke. Så nog har man engagemang allt.
Räcker godkända resultat vid duggor och tentor? Ja, tycker skolledning. Nja, tycker vissa föreläsare. Hur som helst börjar jag inse att om man går en utbildning som denna måste man ta varje tillfälle som erbjuds till att läsa eller öva praktiskt.
För att inte stå som ett frågetecken inför patientfall i kliniken. Och det är dit vi alla är på väg.

En ny blogg kommer till

Om Osteopati, studier, manuell medicin och kroppsterapi. En kort presentation av mig hittar du till höger tillsammans med lite annat matnyttigt.

Den här bloggen kommer inte att handla så mycket om mig, utan mer om intryck och erfarenheter från mina studier i Osteopati och till viss del erfarenheter inom friskvårdsbranschen. Förhoppningsvis kommer man kunna hämta tips, idéer och inspiration här.

Vem har intresse för den här bloggen?
Andra som studerar Osteopati, i Stockholm eller på annan ort.
Andra kroppsterapeuter som är nyfikna på Osteopati, som kanske till och med funderar på att vidareutbilda sig.
Personer som får eller har fått behandling av en Osteopat och som vill lära sig lite mer.

Vad kommer man inte att hitta här?
Inga elever eller patienter på SCOM kommer att nämnas, någonsin.
Skvaller eller hörsägen om skolan, lärare eller andra Osteopater.
Egna uppdrag eller kunder kommer inte att nämnas heller, någonsin.

Med detta sagt så hoppas jag att ni ska finna bloggen intressant, matnyttigt och lärorik.