Fler lärdomar att dra

En till praktisk årsexamination avklarad och åter igen nya lärdomar att dra:

1. Man får pluspoäng om man lyckas identifiera en sk. "Vagal response" hos sin patient (min blev vit i ansiktet) men minuspoäng om man fortsätter sin teknik i tron om att allt är ok (oavsett vad patienten säger).

2. Man kan alltid bli utsatt för att demonstrera de absolut svåraste teknikerna, oavsett hur mycket man intalat sig själv om att "så gör de väl inte, det är ju en millimeter tunn struktur bakom bakre bukväggen..."

3. Om patienten talar om att han har haft bilaterala subluxationer av acromio-clavikular lederna är det inget man ska hasta förbi i tron om att det "bara kommer vara missvisande". Om man såklart inte vill ha ett smatterband av följdfrågor (lyckligtvis hade jag svar på tal där).

4. Vissa tekniker behöver man inte förstå ett dugg för att göra snyggt, det verkar gå lika bra med palpationskänsla, intuition och en bra 3-dimensionell bild av anatomin(eller tur helt enkelt, men sånt tror jag inte på).

5. Övning betalar sig. Särskilt målinriktad, fokuserad, nära på manisk övning. Att ha en stor del av det praktiska på film var dessutom ovärderligt.

Så överlag den bästa praktiska examinationen hitills får jag nog lov att säga!